Det är tamigfan så sant..
folk lämnar nästan alltid, och jag har verkligen fått det svart på vitt nu igen.
Det är många som säger till en att en vänskap inte kan vara förevigt,
och andra säger att den verkligen kan det bara man kämpar för det..
men vad händer om det bara är en i ett vänskapsförhållande som kämpar och
som verkligen vill,
är det dags att släppa taget då?
Jag har jätte svårt för att släppa taget om folk,
jag har verkligen det och speciellt på de personer som en gång har stått mig närar
och pratat ut med mig, jag kan inte släppa dom..
Idag så vet jag om att det alltid finns en anledning till varför folk alltid lämnar,
det finns nog ingen som lämnar bara för att lämna..
anledningarna som jag har fått är att " du har ju pojkvän" eller " du har nya kompisar" ..
Och jag vet inte, inget av dessa anledningar kan jag godta.. jag vet inte varför
men om jag har nya vänner så betyder verkligen inte det att jag lämnar mina gamla kompisar
bakom mig, verkligen inte..
och att jag har pojkvän det är också sin sak, det kan bli känsligare då om det gäller en killkompis,
men varför pratar man inte med mig om det , istället för att strunta i det  och inte höra av sig..

Sen så förstår jag dom som glider ifrån varandra naturligt,
det förstår jag också för det är bara normalt att man kan göra det..
man går liksom på något sätt vidare i livet , och det förstår jag verkligen!

aja, jag vet inte vad jag ska skriva mer,
jag är ganska så tom nu..