Känslor är något som verkligen har blivit svårt för mig på senaste tiden,
det är något som gör mig osäker just på denna punkten men jag vet inte vad det är,
det är svårt att lista ut,
jag har alltid pratat om att känslor är till för att visas, men nu på senaste tiden så har jag börjat undra om det verkligen är det, för jag märker inte av det, eller är det bara folk och jag som är rädda för att visa det?
Jag tror att jag själv kan vara rädd för att visa det för att jag är rädd för att inte få något tillbaka,
jag är van vid att få något tillbaka för att det är så jag är uppfostrad, allt handlar om att ge och ta ..

Frågorna som ciruklerar i mitt huvud är någ frågor som man aldrig kommer att få svaren på,
men ändå så söker man dom hela tiden,

om jag är ledsen är det inte dig som jag ska komma till då?
om jag är glad, är det inte du som ska glädjas med mig?
om något går emot mig, är det inte du som ska stå brevid mig och säga jag håller med dig?
om jag har det svårt, är det inte du som ska hjälpa mig?
om jag måste prata är det inte du som ska lyssna utan att säga något och bara ta min hand och krama den?
om jag saknar dig, är det inte du som ska säga att du saknar mig med?
om jag säger att jag älsakr dig, är det inte du som ska vara ärlig och säga avd du tycker då?

Dessa frågor vet jag inte vem jag vågar ställa till,
jag vet inte om jag har samma uppfattning som andra om vad kärlek är,
ibland så känns det verkligen inte så ..

Men en sak som jag verkligen har inset det är att ,
du är du , och jag är jag  och så kommer det alltid att vara.