Ett ämne som känslor kan man nog inte sluta aytt skriva om,
det präglar vår dag hela tiden, eller vad jag ska kalla det,
men ändå så är känslor ett så känsligt ämne, man pratar hellst
inte om känslor som är anorlunda, som att man är kär i den som
ingen annan tycker om, om man är ledsen eller något annat som
gör att man inte är på topp ..
men varför gör man nu inte det?
det är så sjukt viktigt att man gör det !

När jag skriver detta så vet jag precis hur jag har varit innan när man
har pratat om känslor,
jag har varit den som försöker att fly ifrån problemet istället för
att gå in i problemet och lösa det,
Om jag har varit ledsen så har jag hellst inte velat visa det,
jag har helldre tagit på mig det falska leendet och sagt att allt är bra,
jag tror att jag är bra på det, för det är  ingen som har kunant genomskåda
det förutom mina föräldrar,
om något har hänt mig och jag är ledsen över det, och samtidigt så händer
det något med min kompis som tynger ner henne, då stoppar jag mitt problem i
bakfickan och tar fram min kompis problem istället,
för om det är något som är lycka för mig då är det när mina kompisar är lyckliga..
men en dag så sa det stopp,
jag orkade inte gå runt och bära på allt själv,
jag orkade inte alltid vara den glada tjejen i skolan som aldrig sa att något var fel,
jag orkade inte ha det där falksa leendet,
Det fick vara stopp på detta !

Jag har insett att bära på alla problem gör saken så mycket värre,
det var helt enkelt skönt när jag släppte  in kompisar i min egna lilla
värld, och äntligen så knde mina kompisar se mig som den som jag var !
jag visade när jag var ledsen, när jag var arg och när jag var glad mycket tydligt !
jag var inte ute efter uppmärksamhet när jag visar att jag är ledsen utan jag är
uteefter att visa folk att jag också är en människa med känslor..
Idag så visar jag det alltid,
jag kan erkänna att det är inte förän nu i mitt senaste förhållande som jag verkligen
har kunnat kolla en människa i ögonen och säga fyfan vad jag älsakr dig,
ALDRIG!
Jag kan nu mera uppskatta mina kompiar på ett annat sätt,
för att jag vet att efter attjag har börjat visa mina känslor så har mina kompisar
lärt känna mig,
jag kan nu ringa en kompis och bara gråta,
jag kan st å och skrika på någon för att jag mår dåliigt allt för att jag ska må bra anser dom!
Och det där falska leendet , det FUNKAR inte mer, jag lovar er för sedan jag har börjat att visa mina känslor öppet så kan mina ÄKTA vänner genomskåda mig!
OCH det mina vänner är kompisar !

Det jag vill ha fram är att ALLA borde visa känslor, var inte rädda för det,
gå inte och göm er,
ingen känsla är fel om man förklarar den,
våga vara delaktiga i andras känslor !
VÅGA snälla folk våga !

& Tack Josefine, Mette, Sophia, Marie, Linnea, Emil, Jessica & Annicka för att ni är dom som ni är <3