Jag har verkligen inte varit som den avnliga Louise nu på senaste tiden,
jag vet om det själv och det är många som märker det,
jag kan komma med lite anledningar här,
känns kanske dummt att jag skriver det på min blogg, men det känns bäst!

Det är mycket som händer för mig just nu,
det är jätte mycket i skolan, jag trodde aldrig att det skulle vara så mycket plugg i skolan, och det verkar som att det bara är jag som pluggar ihjäl mig, alla andra kan det eller bara glider igenom det,
och att alltid få sitta och plugga gör att det är svårt att vara så social som jag önskar att jag varit. Om jag någon dag skulle hoppa över pluggandet så vet jag om att jag kommer att få plugga satan dagen efter och det är inte värt det, kanske är det jag som planerar dåligt, jag vet inte!

Det är självklart inte bara skolan,
jag har insett att det finns lite andra problem än kärlek. alla mina andra problem annars har det alltid varit kärleken som har tyngt ner mig, det har inte funnits något annat, och nu när kärleken ligger på topp så kommer alla andra problem smygande.

Vänner, det är verkligen nu som man börjar inse vilka mina äkta vänner är och det är nu som jag börjar att bli sårad och det är nu det visar sig att det är dags för att sätta lite gränser för min egen skull. jag har aldrig behövt att sätta gränser för mina egna kompisar innan, för att jag vill att alla ska ha det så bra som möjligt även om jag mår piss så ska alla andra ha det bra, men är det verkligen rätt?
Jag träffade en kompis nu i helgen, och hon sa till mig att jag ger alla för många chanser just för att jag vill att alla ska ha det bra, och det är sån jag är som person, jag ger alla en chans eller 100 för den som behöver det. Huvudsaken för mig är att alla runt om mig mår bra.
Men det är inte det rätta för mig själv, jag mår ganska så dåligt över att aldrig tänka den extra tanken " är detta bra för mig? " .

Sen känns det som att jag inte hör hemma riktigt någonstans,
Jag vet inte varför det är så, det känns alltid som att jag inte hör hemma. jag hör inte hemma med dom som sitter och super på Gustav en lördag, jag hör inte hemma med dom som sitter hemma och kollar på samma film hundra gånger om med samma folk alltid, jag hör inte hemma med dom som är ute och festar varje helg, vart hör jag hemma, vilken grupp ska jag tillhöra.
Det är jätte svårt.
Detta kanske kommer som en chock för vissa och andra har genomskådat det, men jag har svårt att öppna mig när det gäller mina egna bekymmer eller problem, jag  lyssnar helldre och hjälper andra.

Det finns en lösning på dessa problemen och det vet jag,det gäller bara att hitta den!