har ni någongång kännt att ni är såå ensamma,
ni har massor av kompisar, familj och allt runt om er men ändå så känner ni er såå ensamma?

så har jag kännt ett antal gånger,
men jag fattar aldrig varför man får den känslan?
är det för att jag kanske inte har den där bästisen som jag träffar varje dag och som jag gör allt med?
är det för att jag inte själv släpper in någon som kan fylla upp den där ensamheten?

ensamhet i sig är jobbigt,
jag är beroende av andra människor, jag älskar att ha människor runt om mig ALLTID,
i skolan , när jag pluggar, på fritiden, när jag ska sova, när jag ska välja kläder, ja som sagt alltid..
men tänk på dom som aldrig har  vänner runt om sig?
tänk på dom som sitter själva i skolan,
inte har något nummer på sin mobil,
inte har den där kompisen som man kan ringa och skrika på och sen så är allt bra igen,
ingen kompis som kan följa med en och handla,
ingen kompis som kan stötta en igenom alla faror som finns här i livet..
käre folk, dessa personerna finns här ute i vårt samhälle,
dom som inte har vänner, som kanske blir mobbade..
jag tycker att vi alla ska tänka på dom lite extra, och kanske gå fram och hälsa på dom idag,
fråga hur det är,
vem vet det kan göra hela "personens" dag,

det är iaf mitt mål idag,
jag ska prata med en som verkar vara lite sådär ensam,
och som sagt även den bästa kan vara ensam,
Ha en fin dag !