jag orkar inte bråka. Det känns verkligen som att vissa människor
är ute efter att bråka. Att de verkligen vill göra det, antingen för att de
är sugna på det eller för att de bara vill avreagera sig. Men jag förstår
inte vitsen med att bråka på sms eller i telefon. Jag har själv gjort det
massor av gånger, och det blir aldrig bra, hur mycket man än försöker
så blir det inte bra.

nu har ju skolan börjat, och har varit igång ett tag. Det märks, jag har skrivit
det så många gånger och jag skriver det igen. Man har inte tid till det som man
vill ha tid till. jag vill träffa alla, jag vill hinna med att jobba, jag vill hinna med familjen
och jag vill hinna med Alex. Men jag hinner inte allt. så man måste börja prioritera, och
det finns verkligen inget värre. Men så är det. Det känns inte som att man har tid och ork
att smsa alla och ringa alla som man vill göra. tyvärr!
antar att alla bara får accptera det.

Just nu så har jag en känsla av att jhag börjar tvivla på allt. Jag vet inte vad det är som gör
det,  men jag börjar bara göra det. Jag vet riktigt om saker känns så rätt längre som det gjorde
innan. Men jag har försökt att tänka att tiden läker alla sår, och så är det väl!

tack Linnea för en behövlig och mysig te-stund idag.
& grattis till mig och alex som har 25 månader.

<3