Just nu så sitter jag med Westlife på högst volym i
ett minst sagt tyst hus, det är så fint. För att det är
ingen som hör att jag sjunger med, och det är ingen
som klagar på min sångröst.
mina känslor leker sitt eget liv i min kropp, och det är
vackert på ditt sätt. jag har ingen ork til att tolka dom
utan jag låter dom leka vidare medans jag sjunger för
mig själv och mina tyst väggar.