jag vet inte ens var jag ska börja och sluta. men jag vill bara skriva. skriva för att jag vill att ni ska läsa och i förhoppning att någon av er kanske känner likadant och kan tänka att ni inte är ensamma. jag vill, jag vill, jag vill..

tonåren har verkligen satt fast på mig, det kan man lugnt säga. alla som är äldre säger att tonåren är den tiden då alla är förvirrade och känslorna slår spratt i en. och det har den verkligen gjort för mig. ena dagen så har jag en åsikt och nästa dag en annan. ena dagen vill jag flytta efter studenten och nästa vill jag bo här. ena dagen gör jag allt för att komma ifrån malmö ett tag och andra dagen får man slita i mig för att få mig ur malmö. sån är jag, eller vi ungdomar kanske. känslorna finns det inte heller någon ordning på. hat, kärlek och sorg, glädje slår mot en varje dag. det är roligt för att den ena dagen är inte den andra lik, men frågan är hur roligt det är egentligen. jag vill kunna lita på mina känslor och åsikter. jag vill, jag vill, jag vill.

vänner, det är ett ämne som ständigt präglar min hjärna. men jag vet om att det inte borde, för att det borde vara så självklart. men det är inte så självklart för den som är förvirrad. jag vet inte riktigt vem som är en äkta vän och inte en äkta vän. jag vet inte vem som är med mig för att de verkligen vill vara med mig eller de som är med mig för att få något ut av det. det vet jag inte. jag vet inte vem man kan lita på, eller delvis vet jag nog det. men jag vill vara säker, säker på vart jag har er. jag vill, jag vill, jag vill.

skolan, det är också ett bra ämne.. eller inte. jag har alltid älskat skolan innan, ja hör och häpnad. det har jag. jag älskar att lära mig nya saker och jag älskar att jag har haft alla vänner i skolan som jag kan träffa varje dag. det är fint. men sedan jag började gymnasiet så ändrades det. jag har alltid gillat skolan trots att det där med vänner har gått upp och ner. och att jag har fått byta skola, det har inte förändrat min syn på skolan. men nu, nu är det ändrat. skolan är inte detsamma för mig längre. verkligen inte. i nuläget så gillar jag inte skolan alls, den får mig att bli negativ och den får fram de sämsta sidorna hos mig. det är inte rätt. kanske är det för att jag känner mig klar på denna nivån nu, jag vill vidare. jag vill, jag vill, jag vill..

kärleken, är det ens lönt att ta upp den. eller ja det är det nog. alla äldre säger till mig " du ska inte ha ett förhållande i denna ålder, du ska vara med dig själv och dina vänner och du ska ha roligt vad du än gör" . och det är kanske sant, eller vad vet jag. det kanske funkade för dem men inte för mig. men de äldre sitter ju ändå med facit i hand, så lite sanning ligger det kanske i det. eller? Men varför ens ha kärlek i denna åldern, man vet knappt ut eller in. man är förvirrad och det finns så mycket annat som ska avklaras i denna åldern. och visst lite är väl kärlek, den ska väl avklaras i denna åldern. tror jag. men jag vill ha äkta kärlek. jag vill, jag vill, jag vill..

nu ska inte jag skriva mer,
för ni orkar nog inte läsa allt ändå. men det gör inget.
men jag vill, jag vill, jag vill.