Jag har aldrig förstått mig på oss människor.
varför ska vi människor alltid vela ha det som vi vet att vi inte kan få,
eller varför ska vi alltid välja det som är svårast att kriga för?

Varför kan vi inte bara välja det som är lätt att få och som man inte behöver
kriga så mycket för?

Jag har kommit på en sak om mig själv.
Jag har två olika mål i livet som jag alltid försöker att leva upp till.

det första målet är

att jag ska få så mycket jobberfarenhet i ung ålder så att jag har provat på det mesta sedan tills att det är dags för mig att välja vilket yrke som jag ska ha.

det andra målet är

att jag ska försöka att göra avtryck i de flesta människors liv. Jag vill att folk ska komma ihåg mig som en bra eller som en behövlig människa som när de blir äldre kan sakna eller bara tänka på som något gott.

Nu är finaste syster hemma igen,
och det märks. Hela huset har fyllts med
skratt, snack, Lasses röst som sjunger för oss på högsta
volym och josefines kläder. Men det är fint,
nu är det färg och känsla här hemma igen. det gillar vi.