Det var natten till den 25/6 som jag vaknar av att min telefon ringer. Jag hade haft svårt att somna reda
innan den natten. Man när jag väl hade somnat så ringde telefonen, Jag var grymt arg för att någon ringde och väckte mig men i och med att det var mitt i natten så kändes det som att det var viktigt att svara. D var min syster som ringder och berättade den hemska nyheten. Först så tänkte jag att hon skojade, och att det bara var något skämt som hon och hennes kompis ringde runt och sa till folk. När jag hade lagt på luren, sjukt irriterad över att min syster ens kunde ringa och skämta om någonsånt så hör jag att pappa får sms. Jag springer in till mamma och pappas sovrum där de låg i sängen och kollade på de senaste nyheten " Michael Jackson var död".

Herregud!
Min första tanke var att jag blev chockad och lite berör på något sätt. Men min andra tanke var att det var hyfsat väntat på något sätt, han har inte mått så bra på senaste tiden. Jag börjde att tänka på vad denna mannen har gjort för vår värld och allt som har med musik att göra. Det är han som ligger till grund för den mesta musiken som har gjorts, det är han som alltid kommer att vara stor i våra ögon. Jag ser Michael som en lika stor idol som Elvis var för världen.

De senaste dagarna så har det skrivits otroligt mycket om den hemska nyeheten. Jag har försökt att läsa de flesta tidningarna som har skrivit om det. Fast än att jag har läst det runt 1000 gånger i 100 olika tidningar så kan jag fortfarande inte tro att det är sant.

Precis som jag skrev om flickan som blev strypt så lider jag med hans familj och anhöriga. Och mina tankar går till dem. Men man känner ändå av det själv på någo sätt. För att han var så pass stor, det är klart jag har aldrig träffat honom men hans musik säger ändå det mesta. Till hans musik så har man skrattar och gråtit men det viktigaste av allt så har man skapat minnen kring hans låtar.

Vila I Frid.