15/12-09

thats all what it takes!

Det var jag och fröken Svår, vi skulle hem åt samma håll det kanske blev en liten omväg men vad spelar det för roll. Natten var så tyst och skön och månen var så vacker över taken. Hon hade tappat allt igen, varenda mening, varje hopp. Hennes utsikt var en botten, hennes drömmar var en flopp. Men ändå, där vi gick, hon skratta' till och prata' på och höll sig vaken.



Hon sa: "Nu har jag rensat ur, nu spelar ingenting nån roll. Nu kan det blåsa vart det vill, för nu är allt tillbaks på noll. Och här kan allting börja om, nu kan jag se vad jag förträngt. Nu ska jag passa mig för dom, som aldrig gjort som dom har tänkt. För jag vill aldrig bli en sån, så har jag lärt mig det igen. Det kanske passar nån, men inte mig och inte än.



Solen skulle just gå opp, när vi kom hem till hennes hus. Hon hade städat och gjort fint och bjöd på te och tände ljus. Hon log och sa: "Det är väl rätt okej, vi är nog alla ganska lika

Det finns dom som tror på Gud, och dom som ägnar sig åt spel.Alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel" Det var schyst att dricka te och höra fröken Svår predika



Hon sa: "Jag säger vad jag vill, skit samma om nån skräms om det blir pinsamt för en del, så är det ändå dom som skäms. Jag har gjort fel ibland, jag vet, men ingen mening att ge opp. Jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp. Och jag vill hellre bli en sån, så har jag lärt mig det igen

för det finns nåt bra och stort i alla om och alla men.



Kanske den lasse text som oss två bäst, fröken svår. Jag älskar dig!