Detta inlägget går faktiskt till tjejen som blev strupen av sina kompisar.
jag har inte riktigt velat lägga in något om det innan, det kändes som
att jag ville ta reda på lite mer innan jag uttalade mig.
Och nu har jag det, jag var inne och läste hennes blogg igår. Och det berörde mig
verkligen, satt occh grät.
Fastän att jag inte kände denna tjejen så fick jag känslan a att det var en fin person,
en vanlig tonåring som hade de känslor och problem som nästan alla tonåringar har idag.
Det kändes även som att hon visste vad hon ville här i livet, och att hon brydde sig om så många
andra än bara henne själv.

Denna tjejen var 15 år gammal, och skulle fylla 16 år nu i sommar. Hon var alltså ett år yngre än mig.
Hon hade hela livet framför sig, hela livet där hon kunde uppfylla sina drömmar.
Denna tjejen kunde gå igenom misslyckande och sedan medgångar, hon kunde göra allt det som alla
andra tjejer i denna åldern vill göra.

Sedan kom det, någon mördade henne. Vad som har sagt så var det ett svartsjuke drama. Herregud!
att man går så långt bara för att man är svartsjuk. Det trodde jag aldrig.
En vän till mig skrev på sin blogg såhär " jag förstår inte hur barn kan skada barn" och det är så sant.
att man vågar som barn göra ett annat barn illa, och speciellt en som man kände.
Jag trodde faktiskt aldrig att detta skulle hända och att samhället skulle utvecklas på detta tragiska sätt.

Jag är verkligen besviken på samhället, att det har blivit såhär. I och för sig så kan jag inte säga samhället
för att jag är en del av samhället. Du som läser detta nu är en del av samhället, det är bara vi som kan
ändra på detta. Vi måste börja tänka om allihop, och hjälpas åt så att det inte inträffar något såhär tragiskt igen.

Jag lidet otroligt mycket med denna tjejens familj och anhöriga. men inte bara dem, jag lider även med
mördarnas familjer. Det måste vara otroligt jobbigt för de, och jag vill även sända en tanke till dessa
människor.

Jag har försökt att sätta mig in i tanken på att det skulle vara några av mina anhöriga som blev drabbade
av detta, men det är omöjligt att sätta sig in i detta. helt omöjligt, och jag låter det bli omöjligt också.

Än en gång, så lider jag med familjen och anhöriga. Och jag vill sända de all kärlek som jag har!
detta berör så många ska ni veta, inte bara de som kände denna tjej. Jag är en av de som inte kände
henne som ändå känner en tung känsla i mitt bröst. Detta kommer jag att få leva med, så är det bara.
Och jag ställer hur fortfarande frågan , varför?

 Vila i Frid.