jag älskar att bädda ner mig i min säng med ljus tända
& bra låtar som spelar om och om på Spotify. Jag stänger
alltid dörren, för att då vet jag att jag är ensam. Här inne kan
jag göra vad jag vill, verkligen. Jag kan tänka på precis vad jag vill
utan att det är någon som vill veta vad jag tänker på. Det är underbart,
det är precis som att det är min egna lilla värld här inne, när jag är här
så kan inget hända, jag kan inte bråka med någon och jag kan inte
missuppfatta något.
Idag så tänker jag på något alldeldes speciellt. Jag tänker på relationer.
Det har varit så mycket på senaste tiden så att jag vet inte riktigt hur jag
ska smälta allt och sedan gå vidare. jag har inte haft den bästa relationen med
de som jag bör ha en bra relation med, så som bästa kompisarna. De står mig nära
men ibland för nära. när det har kommit till den gränsen så jag inte kan berätta precis
allt för de, då måste jag vara ifrån de ett tag. Detta för att hinna med allt. jag mår inte
allt för bra när jag inte har så bra relation med de nära, men det kommer. det kommer att
bli bättre, jag vill bara försöka att landa. och som alla säger till mig så är det bra att vara ifrån
varandra för att sedan uppskatta varandra, men även att det bara är de äkta vännerna som förstår.
Jag har inte heller haft en allt för bra relation till en annan människa som man bör ha. detta för att vi
inte riktigt kan inse att vi har samma vänner, för att vi är med varandra nästan varje dag. detta sårar mig
för att nu helt plötsligt så tänker vi inte på samma sätt, det känns som att vi är mil ifrån varandra. jag vet inte
vad jag ska göra. du säger att du vill ha ditt egna liv, och jag säger att du får ha det men jag vill vara en del
av det. du säger att jag inte får vara med dina vänner, men ändå är du med mina. jag vill inte dela in kompisar i dina och mina för att det finns inte i min värld. i min värld så är alla vänner, det är så. jag mår dåligt över det och det tynger mig mer än vad du tror. och de orden som vi säger till varandra sårar mig mer, vi älskar ju varandra. eller? det är svårt. jag vet inte vem det är okej att prata med och jag vet inte om jag ska prata om de. men jag vill inte vara människan som tar steget tillbaka hela tiden, jag vill inte det. för att jag är inte så som människa. jag vill inte bara stå och se på. du är inte alltid störst bäst och vackrast, i min värld så är ingen det. kom igen, förstå mig. tillslut så vill jag bara berätta att jag har kommit på att det alltid finns anledningar till hur folk reagerar och beter sig. det är så, även för mig.