en vän slängde ur sig kommentaren i helgen att det aldrig kommer att bli så bra som förr.
jag dissade kommentaren direkt och menade på att man alltid ska sträva efter att få det bättre,
och att man aldrig ska vara riktigt nöjd.
han förklarade då vad han menade :

- "tänk när man gick på dagis. på morgonen vaknade man av sig själv, behövde ingen väckarklocka,
för att man vaknade av sig själv och var helt utvilad. man steg upp, mamma/pappa fixade allt till en,
körde en till dagis, valde kläder till en och borstade ens kläder. När man väl kom till dagis så kom man
dit för att man skulle leka hela dagen. när halva dagen hade gått så åt man lunch, och sen gick man och
sov i en timme. när man vaknade så fortsatte man att leka tills mamma/pappa hämtade en. då åkte man
hem, lekte lite till, åt mat, kollade på barnprogram och sen gick man och la sig. det fanns inga problem
på denna tiden. "

justnu så önskar jag att jag var i den perioden i livet.