när man är hemma och är sjuk så ger det en ganska så mycket tid att tänka, tänka på saker som man kanske inte hinner med att tänka på i vardagen. idag har jag tänkt på ärlighet och hur man ska tolka sanningen.

hur är man när man är ärlig mot en människa?
för mig så är man ärlig när man i första stund upptäcker något som är annorlunda hos människans egenskaper, att man frågasätter och ger personen en ärlig chans att förklara varför denna nya egenskap har dykt upp. det viktigaste tycker jag att man tar upp det direkt när man inser det, att man inte går och tänker på det själv. utan att man lägger upp det på ett snygg sätt, det fulaste man kan göra är att ta upp det då den andra frågar. då är det försent. då sårar det bara.

jag har alltid varit ärlig, både på gott och ont. tidigare var det jobbigt att leva med det, för att det var så många som missuppfattade det och tyckte att det var jobbigt. men nu har jag lärt mig att leva med det, och mina vänner, de vet hur jag är. de vet att jag är ärlig. i och med att jag själv är ärlig så vill jag att mina vänner ska vara ärliga mot mig, jag vill att dom ska berätta hur de känner, om jag är konstig så vill jag att dom ska ge mig en chans att förklara mig. jag vill att jag och mina vänner ska vara på samma nivå.

idag så slog det mig, att mina vänner kanske inte uppfattar mig så som jag tror att dom uppfattar mig. jag har alltid trott att dom har uppfattat mig som den ärliga människan, den som bryr sig otroligt mycket om alla andra ( ibland så mycket så att det gör ont för mig själv), den personen som vill ha konstruktiv kritik och framförallt den personen som vill att andra ska säga vad de tycker om mig rakt upp och ner.

det sårade mig och fick mig att tänka, tänka på hur man får människor att uppfatta en som man vill bli uppfattad. man kan ju vara så som man vill att dom ska bemöta en. eller så kan man, som jag alltid gör, behandlar människor så som man själv vill bli behandlad. men det är inte alla människor som förstår det. ett exempel, jag är ärliga mot mina vänner för att jag vill att de ska vara ärliga mot mig.

jag vet inte om någon läser detta, men det gör inget. och om det är någon som läser det så vet jag inte om ni förstår vad jag menar. men jag var bara tvungen att skriva av mig lite, lite för att jag vill se om det är någon som tänker som jag eller känner som mig någongång och lite bara för att kunna sätta ord på mina tankar.

tack för mig.